Sun rises...

Skuttade verkligen ur sängen i morse när väckaren ringde kl 6. Prefrukostjogg på ett helt nytt och framför allt väldigt vackert ställe, hur härligt som helst! Konferensanläggningen var helt tyst och öde, och ute var det lika dant. Småkylig luft och en sol långsamt på väg upp över himlen. Total myskänsla i maggropen. Tänk att lilla lilla obetydliga jag få ha det här  u n d e r b a r a  helt och hållet för mig själv! Att "offra" en sovmorgon för en dylik start på dagen är inte särskilt svårt i min värld.

Tystnaden, lugnet, gryningen. Bara jag, mina andetag och pigga ben. Drygt 10 km meditation alltså (det var förvisso tänkt att bara vara 8 km, men kartan var helt enkelt inte så bra...) och därpå hotellfrukost. Tillfredsställd, glad; undertecknad.

Nu har jag precis tillbringat ett par timmar i John Blunds drömvärld. Två vakna nätter på jobbet väntar och jag kommer nog vara ganska nöjd nästa vecka då denna 56-timmars arbetsvecka betalar sig genom endast 20 timmar på jobbet... Jag klagar inte. Det här är helt och hållet självvalt. Och jag har ett roligt jobb dessutom.

Undrar förresten om det var kartan eller kartläsaren det var fel på?